Japanskt monster
Drakar och monster, och bekämpandet av dem, har i alla tider fascinerat människor. Som Sankt Göran och draken, som är en känd legend i större delen av Europa, även i Sverige.
I den grekiska mytologin fanns det eldsprutande monstret Khimaira, eller Chimaera, som höll till på ett berg utanför staden Tiryns i södra Grekland. Det hade tre huvuden; ett lejonhuvud, ett gethuvud och ett ormhuvud. Prins Bellerophon från Korint tämjde den bevingade hästen Pegasus och flög upp till bergets topp. Där drev han ett spjut med en stor klump av beck och bomull ner i halsen på Chimaeras lejonhuvud, och monstret kvävdes av sin egen rök och eld.
I Asien, då främst i Kina och Japan vimlar det av eldfängda drakar och olika monster. Vem minns inte Godzilla, den radioaktiva jätteödlan som skapades av det japanska filmbolaget Tohos på 1950-talet. Och Japan, som är ett föregångsland på många områden, är också ledande inom läran om dessa skräckfigurers byggnad, d.v.s. anatomi – The Anatomy of Japanese Monsters.
Ordet chimär – hjärnspöke, drömbild, fantasi – kommer från det grekiska chimaira, som egentligen betyder årsgammal get. Men Chimaira blev också i den grekiska mytologin namnet på ett eldsprutande odjur, som hörde hemma i landskapet Lykien i Mindre Asien. (Källa: ”Ord med historia” av Gösta Bergman.)



