Hovbergs blogg

Många är de regissörer som dykt upp i både sina egna och andras filmer för att spela en ofta obetydlig roll i periferin.
    Mest berömd av dem alla är nog Alfred Hitchcock, som faktiskt är med i hela 37 stycken av sina filmer. Hans roller är nästan alltid mycket små, det är knappt att man uppfattar honom när han kilar förbi kameran.
    Roy van der Zwaan har gjort en sammanställning av de filmer där Alfred Hitchcock är med i sina egna filmer. Sex filmer saknas dock, nämligen: Easy Virtue (1927); Blackmail (1929); Foreign Correspondent (1940); Suspicion (1941); Spellbound (1945); The Paradine Case (1947) och Under Capricorn (1949).

Livet en dag i New York City – i miniatyr. Som i en sandlåda för barn … En film av regissören, fotografen och ”visual effects artist”en Sam O’Hare. Musik av Rosi Golan och Alex Wong.
    35 000 bilder har det gått åt till den här sköna animationen. Läs mer hur Sam har gått tillväga på Aéro Film.

Detta är ett måste-ses!
    En serie unika filmer, When The Job Requires A Special Purpose Product, tagna under och efter 1927 som visar transatlantisk flygning av den amerikanske, med svenska anknytning, flygaren Charles Lindbergh. Filmerna är original, men de är retuscherade för att få dem tydliga.
    Observera att det finns fyra delar!

Det här är vulkanen Villarrica i södra Chile fotograferad av Martin Rietze. Han tog bilden i december 2009. Villarrica är en av många vulkaner i det långa landet Chile.
    Villarrica är en stad i södra delen av Chile. Den ligger vid Lago Villarrica. Här finns också en nationalpark, Villarrica National Park. Och som sagt vulkanen samt utmärkta skidorter, bl.a. Villarrica-Pucón Ski Center.
    För att återknyta till Martin Rietze, titta in på hans hemsida, ALPE (Alien Landscapes on Planet Earth, och se hans fantastiska bilder av landskap på jorden.

Scener från Bolivia, landet som fått sitt namn efter frihetskämpen Simón Bolívar och som blev självständigt från Spanien 1825.
    Här är det Ayrton Orio som fotograferat i det stora saltområdet Salar de Uyuni, som täcker en yta av 12 000 kvadratkilometer och är omkring 120 meter tjockt.
    Musik Cliff Martinez – I that everybody wants (från filmen Solaris, 2002).

Utomhusteatrar förknippar man vanligtvis med kulturerna i antikens Rom och Grekland. Men traditionen är still going strong i det vindpinade men vackra landskapet i sydligaste Cornwall i Storbritannien.
    Även om det liknar en gammal artefakt, är Minack Theater mindre än hundra år gammal. Här sitter man på bänkar karvade direkt ur berget och med havet som scenografi. Scenen är helt i sten med gångar och prång.
    Vintervädret inbjuder inte till utomhusteater, men det kommer en sommar … Teatern är väl värd ett besök även om det inte är någon föreställning, förutom teatern finns även en trädgård att se. The Minack Theatre – 2010.
    Här finns ett par 360 graders bilder av teatern att beskåda.

Jag är inte trädkramare, men jag tycker träd är fascinerande. De är en viktig del i det naturliga landskapet och en underbart levande organism. Träd ger tak över huvudet, mat, värme och skydd för många varelser.
    Även våra svenska träd är fascinerande även om de är vanliga. På andra ställen på klotet finns mer ovanliga och riktigt fantastiska exemplar av träd med konstiga storlekar eller ovanliga former.
    Här är några av de egendomligaste träden på vår planet.

Morerna gjorde Granada till ett kulturellt centrum för forskare, vetenskapsmän och köpmän. Från början kallades staden Karnattah, vilket senare blev Granada, det spanska ordet för granatäpple. Morerna fördrevs i kriget mot de kristna och lämnade staden 1492.
    Det vackra borg- och palatsområdet Alhambra i Granada började byggas på 1250-talet och byggnationerna höll på till 1300-talets slut. Förvånande är att byggnaderna fortfarande efter 700 år står utan större skador. Alhambra togs upp på UNESCO: s världsarvslista 1984.
    Den spanske gitarristen Andrés Segovia sa om Granada: ”En drömmarnas plats, där herren planterade musikens frö i mitt hjärta”. Här är en hyllning till det mest underbara monumentet i världen ackompanjerad på klassisk gitarr av Andrés Segovia till vackra bilder av palatsen:

Den 26 januari firade Indien 60-årsdagen av att landet fick en ny författning och samtidigt officiellt blev en republik. Samtidigt firades att det var 80 år sedan den ursprungliga förklaringen om oberoende från brittiska regler, bl.a. saltmarschen på 400 kilometer som Gandhi företog 1930, som en protest mot den införda brittiska saltskatten.
    Den årliga helgdagen firas som ”Republikens Dag”, med en stor parad i Delhi, och många andra firanden över den stora nationen. The Boston Globe har samlat ett stort antal färgstarka foton från en färgstark nation – Colorful India.

En vacker video från Grand Canyon av Philip Bloom. Musiken är ”Signs” av filmkompositören James Newton Howard.