Hovbergs blogg

Om man kan styra ett läkemedel till rätt mål i kroppen blir behandlingen effektivare och biverkningarna färre. Nu har forskare vid Lunds universitet utvecklat magnetiska nanopartiklar som med hjälp av kraftiga magneter kan styras till metalliska implantat som t.ex. konstgjorda knäleder, höftleder och så kallade stenter i hjärtats kranskärl.
    Biomedicinarna docent Maria Kempe (bilden), hennes bror och kollega dr. Henrik Kempe samt personal från Skånes universitetssjukhus har i försöksdjur visat att principen fungerar. De har lyckats koppla ett propplösande läkemedel till nanopartiklarna och sedan med hjälp av magneter fått partiklarna att flytta sig till en blodpropp i en stent och lösa upp denna. På så sätt har nanopartiklarna alltså kunnat häva en begynnande hjärtinfarkt.
    En artikel om resultaten, ”The use of magnetite nanoparticles for implant-assisted magnetic drug targeting in thrombolytic therapy”, har nyligen publicerat i tidskriften Biomaterials.
    Läs hela pressmeddelandet från Lunds universitet.

Den här månaden är det trettiofem år sedan som geologen Wallace Broecker vid Columbia University publicerade en artikel i tidskriften Science där han förutspådde den koldioxidbaserade uppvärmningen vi nu upplever, som en del av klimatförändringarna, och för första gången använde uttrycket ”den globala uppvärmningen”.
    Han var inte den förste att förutsäga att stigande CO2 i atmosfären skulle ändra klimatet , men, förklarar forskaren Stefan Rahmstorf, Broecker var först med att ta prognoser för den CO2-kopplade uppvärmningen och sätta dem i samband med andra, pågående klimattrender och kom till slutsatsen att den kyla vi upplevde från 1940- till 1970-talet var på väg att vända i stor skala.
    Det är värt att läsa Rahmstorfs hela förklaring av Broeckers arbete, för det förklarar grunderna för den klimatforskning vi fortfarande brottas med idag. Som Rahmstorf uttrycker det:

”Even today, many lay people incorrectly assume that we attribute global warming to CO2 basically because temperature and CO2 levels have both gone up and thus correlate. Broecker came to his prediction at a time when CO2 had been going up but temperatures had been going down for decades – but Broecker (like most other climate scientists at the time, and today) understood the basic physics of the issue.

Bild: Some rights reserved by azrainman.

Det är verkligen helt otroligt hur hjärnan tolkar informationen som ögonen skickar till den. Om du tittar på den här bilden. Rör sig cirklarna, eller inte? Jo, visst rör de sig! Men det är ingen rörlig bild.
    Pix o’ Plenty har en del intressanta optiska illusioner där hjärnan visar saker som inte finns, men …

Dagens epilepsimediciner har många biverkningar – bland annat gör den hjärnans aktiviteter långsammare, så att patienterna får sämre reaktionsförmåga. Om man i stället kunde föra in gener som hjälper hjärnan att själv stå emot krampattackerna, så skulle dessa biverkningar kunna undvikas. Professor Merab Kokaia i Lund och hans medarbetare har fått lovande resultat i djurförsök.
    Epilepsi är en ganska vanlig sjukdom, som drabbar omkring 1 av 100 svenskar och ökar risken för depression, plötsliga dödsfall, skador och handikapp. Förutom att dagens medicinering har biverkningar, så är den inte heller effektiv nog. En stor del av alla epilepsipatienter blir inte hjälpta av medicinerna, och kan inte heller behandlas med hjärnkirurgi.
    Läs mer i pressmeddelandet från Lunds universitet: Genterapi mot epilepsi ett steg närmare.

Människan har fortfarande inte upptäckt allt på vår planet – konstigt nog …
    Forskare har nyligen upptäckt en ny art av apor i Amazonas, i Colombia. Ett forskarteam från National University of Colombia observerade 13 grupper av den nya arten – döpt till det Caquetá titi-apan eftersom den hitttades i södra delstaten Caquetá, nära Peru.
    Den nya apan, som har det vetenskapliga namnet Callicebus caquetensis, är till storleken som en katt och har gråaktigt brunt hår. Vad som skiljer den från andra typer av titiapor är att den saknar ett vitt band på halsen.
    Daily Mail.

Med hjälp av ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) har europeiska astronomer för första gången bevisat att en magnetar – en ovanlig sorts neutronstjärna – bildades ur en stjärna med en massa som är minst 40 gånger större än solens. Resultatet innebär en ordentlig utmaning för dagens teorier om hur stjärnor utvecklas.
    En så pass tung stjärna väntades skapa ett svart hål i slutet av sitt liv, inte en magnetar. Nu väcks en fundamental fråga: exakt hur tung behöver en stjärna vara för att sedan kunna bli ett svart hål?
    Astronomerna har dragit sina slutsatser efter att ha detaljstuderat den mycket ovanliga stjärnhopen Westerlund 1. Den ligger 16 000 ljusår bort i stjärnbilden Altaret och upptäcktes 1961 av den svenske astronomen Bengt Westerlund.
    Tidigare studier har visat att Westerlund 1 är en så kallad superstjärnhop, och är dessutom den som ligger närmast jorden. Den innehåller hundratals mycket tunga stjärnor, varav vissa lyser lika starkt som uppemot en miljon stjärnor. Andra är tvåtusen gånger så stora som solen i diameter, det vill säga lika stora som Saturnus bana runt solen.
    Läs mer om Vad krävs för att skapa ett svart hål? – Astronomer utmanar dagens teorier – på ESO.

Av en slump belystes kvarlevorna av det gigantiska sjöodjuret med UV-ljus. Och fram kom unika bilder som gav forskaren Johan Lindgren vid Lunds universitet och hans internationella forskarteam helt nya ledtrådar för hur mosasaurierna såg ut och levde för 100–65 miljoner år sedan. Likheten med en haj är betydligt större än vad man tidigare trott.
    Det mest välbevarade fossilet av en mosasaurie (en sex meter lång vattenlevande ödla) hittades på 60-talet i Kansas och förvarades länge på en hylla i Natural History Museum of Los Angeles County. Där låg det fram till 2004 då paleontolog Johan Lindgren tog sig en närmare titt på det igen.
    Genom att använda samma UV-ljusteknik som forskare brukar använda på fossila fågelskelett framträdde nu det fjälltäckta skinnet i all sin tydlighet, inte minst på huvudet. En del fjäll är rombformade vid nosen, andra är mer bladformade vid ögat. Upptäckterna har nyligen publicerats i Public Library of Science.
    Läs hela pressmeddelandet från Lunds universitet. Illustration: Stephanie Abramowicz, Dinosaur Institute, NHM.

Som en del av ett nytt kartläggningsprojekt har astronomer tagit en spektakulär bild av Tarantelnebulosan i det Stora magellanska molnet. I kartläggningen, som görs med ESO:s teleskop VISTA bevakar astronomer himlen kring våra granngalaxer de Magellanska molnen. Den nya panoramabilden i infrarött ljus fångar både nebulosans detaljer och den stjärnrika himlen omkring den. Bilden togs i inledningen av en mycket ambitiös kartläggning av våra granngalaxer och deras omgivning.
    Ledare för teamet bakom projektet är Maria-Rosa Cioni vid University of Hertfordshire i Storbritannien.
    – Bilden föreställer ett av de viktigaste områden där nya stjärnor bildas i vårt närområde i universum: det spektakulära stjärnbildningsområdet 30 Doradus, även kallad Tarantelnebulosan. I sin kärna ligger en stor stjärnhop som heter RMC 136, och som innehåller några av de tyngsta stjärnorna som vi känner till.
    Läs hela pressmeddelandet och se fler bilder och filmer på Eso sv.

Myterna kring Bermudatringeln (Djävulstriangeln, Dödens triangel, De förlorades limbo) är många efter den mängd märkliga förlisningar och katastrofer som hänt i området. Forskarna kan kanske äntligen peka på en mer trolig orsak.
    Datorstudier av havsbottnen runt om i världen, i synnerhet i Bermudatriangeln, påvisar massiva metanexplosioner i det förflutna. Förekomsten av metangaser visar enorma utbrott av metanbubblor som skulle kunna sänka ett fartyg. Bubblorna kan kanske stiga så högt upp i luften så att även flygplan kan förolyckas (?).

Any ships caught within the methane mega-bubble immediately lose all buoyancy and sink to the bottom of the ocean. If the bubbles are big enough and possess a high enough density they can also knock aircraft out of the sky with little or no warning. Aircraft falling victim to these methane bubbles will lose their engines-perhaps igniting the methane surrounding them-and immediately lose their lift as well, ending their flights by diving into the ocean and swiftly plummeting.

Paleontologen Philip Gingerich söker sjömonster i den egyptiska öknen (bilder) – text. Han samlar på fossiler av forntida valar som dött där när öknen var täckt av ett hav. En sådan val är Basilosaurus, som hade små bakben. Den levde från 40 till 34 miljoner år sedan, i den geologiska epoken eocen.
    Forskarna hoppas att valens fossiler ska hjälpa dem att förstå hur ett landbaserat däggdjur utvecklades till den vattenlevande form som blev våra moderna valar.
    Foto: Richard Barnes/National Geographic.

“Complete specimens like that Basilosaurus are Rosetta stones,” Gingerich told me as we drove back to his field camp. “They tell us vastly more about how the animal lived than fragmentary remains.”
    Wadi Hitan—literally “valley of whales”—has proved phenomenally rich in such Rosetta stones. Over the past 27 years Gingerich and his colleagues have located the remains of more than a thousand whales here, and countless more are left to be discovered.